Bildtext: ANIARA, en dansteaterföreställning av Carl Knif efter Harry Martinsons diktepos. Ett samarbete mellan Moomsteatern och Skånes Dansteater, hösten 2024. Foto: Tilo Stengel

VEM VÅGAR SATSA OCH TA ANSVAR
FÖR INKLUDERINGEN?

Hur ofta ser du en scenkonstnär med funktionsnedsättning på din närmsta stadsteater eller i en svensk tv-serie? Och du som jobbar i scenkonstbranschen – när anställde eller samarbetade du senast med någon med normbrytande funktionalitet? Representationen av personer med funktionsnedsättning är milt sagt bristfällig inom svensk konst- och kultursektor. Detta grundar sig till stor del i bristande strukturer, men att dessa strukturer tillåts fortleva beror tyvärr till stor del på bristande mod, ansvarstagande och inte minst prioriteringar.

I Arvsfondsprojektet Viaductus arbetar vi för att överbrygga det glapp som finns mellan scenkonstbranschen och utövare med funktionsnedsättning. Under de tvärsektoriella samtal vi för i en koalition ledd av Mötesplats Social Innovation vid Malmö universitet, inledde vi med att kartlägga de största hindren för scenkonstnärerna. I koalitionen ingår representanter från en rad olika sektorer, som på olika vis påverkar scenkonsten och arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning, och verksamma scenkonstnärer med egna erfarenheter av funktionsnedsättning. Ett av de största hindren som dök upp i samtalen och som vi har hört i många andra sammanhang, var kunskapsbrist. Men är det verkligen själva kunskapsbristen som är orsaken till seglivade strukturer som hindrar potentiella konstnärer? Som en av deltagarna i koalitionen utbrast:

”Det är inte sant! Det finns ingen kunskapsbrist! Kunskapen finns.”

Ja, vi är många som besitter mycket kunskap. Bakom Viaductus finns tre verksamheter med erfarenhet och kunskap sedan 1980-talet – Moomsteatern, Skånes Dansteater och ShareMusic & Performing Arts – och det finns fler därute. Aktörer i branschen vet om att vi finns. Att konstnärerna finns. Men vi kan inte bryta gamla strukturer på egen hand, fler måste engagera sig för att det faktiskt ska hända något – på riktigt. Det problematiska i att åberopa kunskapsbrist är att man avsäger sig ansvaret för att driva förändring, att försöka. Det indikerar även en brist på vilja. Viljan att prioritera. Att ta sig tid, våga efterfråga kunskap och sätta inkludering högst på agendan.

För att be om och sedan ta till dig kunskap och skapa förändring kräver en del mod. Du kan behöva ifrågasätta sådant du tyckte att du redan visste – om ojämlikheter, om människor – och inte minst din egen syn på konsten. Begrepp som konstnärlig kvalitet, konstnärlig utveckling, vilka berättelser och röster som får ta plats och hur de tar plats – vilken plats? – vilka rum har de tillträde till? Som en av de deltagande konstnärerna lyfte efter första träffen:

“Vad kan de som har makt göra, hur mycket vågar de?”

Det som förenar människorna som deltog i Viaductus koalition är vilja, intresse och engagemang. De har en vilja att skapa förändringar som möjliggör för personer med funktionsnedsättning att bli en självklar del av scenkonsten. Så den stora frågan efter koalitionens träffar är – hur tas deras kunskap och engagemang till vara? De behöver stöd från sina egna organisationer, de behöver chefer som sätter frågan högst på prioriteringslistan. De behöver andra personer och organisationer som krokar arm och ser till att lyssna på den kunskap som finns, att man agerar tillsammans.

Där har du din uppgift, vem du än är som läser det här. Våga prioritera.

Var inte en av dem som hänvisar till kunskapsbrist utan skaffa dig kunskap genom att vända dig till de som har den: verksamheter som vi eller ännu bättre – scenkonstnärerna själva. Var nyfiken på människorna, uttrycken, vad de kan tillföra konsten. Fråga dumma frågor, kroka arm, be om hjälp, utforska. Var en del av lösningen, en del av framtiden och en scenkonst som speglar den otroligt rika mångfald som vårt samhälle besitter.

När den där skådespelaren med funktionsnedsättning syns på scenen eller i tv-rutan, så vågar ett barn med funktionsnedsättning drömma om att bli skådespelare. För representation spelar roll. Det kräver lite mod men det finns stöd, det finns kunskap. Vågar du satsa och ta ansvar?

Sandra Johansson

Verksamhetsledare, Moomsteatern

Kontakt

Malin Johansson
Projektledare Viaductus
Tel: 070-921 86 11
Mail: viaductus@moomsteatern.com

VEM VÅGAR SATSA OCH TA ANSVAR FÖR INKLUDERINGEN?

VEM VÅGAR SATSA OCH TA ANSVAR
FÖR INKLUDERINGEN?