Om bara några få minuter kommer du ha läst igenom denna artikeln. Men vet du vad?
På bara dessa få minuter kanske du har fått en insikt som kan förändra världen.
Ja, det är helt sant. Kanske kommer insikten få dig att vilja förändra något på din arbetsplats, i din lokal eller i din kommun? För även om du ibland kanske känner dig liten, är väl även du en del av världen?

I över tio år har jag arbetat med tillgänglighetsfrågor men i hela mitt liv har jag själv varit rullstolsanvändare. Som turnerande musiker har jag rest runt i hela världen och stött på alla möjliga och omöjliga hinder. På mina resor och i mina projekt har jag arbetat med kulturskapare som levt med alla möjliga olika funktionsnedsättningar. Nu ska du få höra den viktigaste sammanfattningen av allt det jag har sett och det som jag har lärt mig.

Är du redo?
Bra! Då börjar vi.

Tillgänglighet är mer än en ramp
Tänk att du, tillsammans med någon du håller kär, har blivit bjudna på stans finaste restaurang. Ni ser båda mycket fram emot detta besök. Lokalen är vacker, maten är utsökt, ja kanske den bästa ni ätit. Men snart märker ni att personalen skrattar i smyg åt er. De driver med er när ni ber om notan och när ni ska betala får ni vänta i en evighet bara för att bli offentligt utskällda. När ni går därifrån känner ni er kränkta. Ni skötte er, betalade och ändå fick ni skit. Hade ni gått tillbaka till den restaurangen trots att maten var så god? Såklart inte.

Tillgänglighet är inte bara en rullstolsramp. Tillgänglighet är bemötande.
Att vara välkommen och respekterad är många gånger viktigare än den fysiska funktionaliteten.

En tjejpolare till mig brukade, trots att hon använde permobil, alltid hänga på en av stans mest otillgängliga rockklubbar. Ett ställe så otillgängligt att hon inte ens kunde gå på toa där. Men ändå drog hon dit varenda helg under några timmar. En gång frågade jag henne varför hon alltid hängde där trots att hon bara kunde ta sig runt i max 25 procent av lokalen. Hon sa;
- Men alla är så schyssta där. Ingen annanstans känner jag mig lika välkommen.
- Men du kan ju inte dra på toa ens! sa jag.

- Jag kissar hellre i en buske än att inte få vara tillsammans med mina vänner.

En helt gratis anpassning
Beteendeforskning har visat att dåligt bemötande är den största orsaken till att någon tar sig tid att gå in och skriva en dålig recension på nätet. Samma forskning visar att vi människor minns dåligt bemötande längre än vad vi minns positiva upplevelser.

Så om du funktionsanpassar din lokal för miljoner men missar att lägga en enda spänn på att “trevlighets-utbilda” din personal är kanske din investering inte helt klockren. Detta är tyvärr sanningen om hur många av Sveriges största eventarenor och kommuner har jobbat de senaste 25 åren.

Ofta när jag är ute och föreläser om tillgänglighet får jag höra att de tre vanligaste orsakerna att man inte jobbar med tillgänglighet är:
1. Det är för dyrt
2. Man har ingen tid
3. Man vet inte vem man ska fråga

Men tänk: Om en av de största anpassningarna du kan göra bara är ett bra och respektfullt bemötande, vad betyder det? Jo, att det är en anpassning som är helt gratis att göra och du kan göra den redan idag. Du behöver inte ens fråga någon expert. Allt handlar bara om att behandla andra som du själv skulle vilja bli bemött i samma situation. Bemötande är som med kakor. Det märks om de är bakade med kärlek. Det märks faktiskt om man är inkluderad på riktigt.

Undvik dubbelarbete
Kom bara ihåg att inte göra dubbelarbete! Jag ska förklara:

Se framför dig en skola och en stor skolgård som är helt täckta av vit snö. Huvudentrén upp till skolan har en lång och bred trappa. Även trappan är täckt av snö. På skolans kortsida, vid sidan av huvudentrén finns en liten ramp som leder upp till en personalingång. Även rampen är full av snö.

På skolgården, framför skolan, står ett hundratal barn och väntar på att få gå in. På trappans nedersta trappsteg står en vaktmästare som frenetiskt skottar bort snö i en rasande takt. Plötsligt rullar en elev i rullstol genom snön och fram till vaktmästaren.

Eleven säger:
- Ursäkta mig. Men skulle du kunna skotta rampen?
Vaktmästaren är jättestressad. Skolan skulle ju ha öppnat för länge sedan. Rektorn har redan varit framme och skällt på honom. Vaktmästaren ilsknar till och fräser så saliven skummar.
- Du får faktiskt vänta. Jag ska skotta trappan först. Det är faktiskt fler barn än du som vill in i skolan och jag har bråttom fattar du väl?

Ungdomen i rullstol svarar:
- Men om du har så bråttom, varför skottar du inte rampen? Då kan ju ALLA

vi gå in!

Eddies quick fix till bättre tillgänglighet
Här kommer 4 enkla tips på hur du ökar tillgängligheten:
1. Sätt krav på att alla på din arbetsplats bemöter alla människor med respekt. Utbilda om det krävs. Förklara varför det är viktigt.

2. I dag är det lättare än någonsin att kommunicera. Skriv hur tillgängligheten ser ut där du verkar. Skriv inte om den är bra eller dålig, du har kanske inte själv kunskap om hur det är. Skriv bara hur det är på plats. Använd hemsidor, sociala medier, bilder och syntolkade texter. Att skriva om tillgänglighet är att visa att ni respekterar dessa frågor.

3. Var flexibel, våga göra fel. Att testa något som blir fel är bättre än att inte våga något alls. 
 

4. Sist men inte minst: FRÅGA OSS I MÅLGRUPPEN.
​
Om krönikan: Det här är en krönika skriven på uppdrag av projektet Viaductus. Viaductus är ett treårigt projekt (2023-2026) som arbetar för att skapa fler vägar in i den professionella scenkonsten för personer med funktionsnedsättning. Projektet  drivs av Moomsteatern, ShareMusic & Performing Arts och Skånes Dansteater med stöd från Allmänna Arvsfonden.